Internatet – del 5 Uppvaknandet

Du vaknar med ett ryck. Rycket gör ganska ont, eftersom någon, med en stark hand mot din nacke, trycker ner dig i sängen. Ansiktet ligger delvis begravt i kudden och du får inte riktigt luft. Innan du hinner reagera kommer nästa dask över skinkan. Det var det du vaknade av. Du hann inte riktigt känna den, trots att du vaknade väldigt fort. Något låter konstigt. Du märker i resterna av ditt sömntöcken att någon skriker på dig, men det finns ett annat ljud där också. Något piper. Är det dina öron? Har du fått en örfil så att öronen ringer? Nej, det är inte det. Du har inte ont i öronen. Du har ont i skinkorna. De var ömma redan innan, och du känner det nu, och det gör ont, riktigt ont, att få smisk med en hård hand över dem. Men vad är det han skriker? Dina tårar har börjat rinna. Du är lite rädd för att ditt ansikte delvis pressas ner i kudden, du kan inte skrika, för det kommer inget ljud, för kudden är som sagt i vägen.

-          ”Hur går det? Är du vaken än?”

Han måste ha sett att dina ögon var öppna och att du försöker se något. Men vad händer egentligen? Varför är skinkorna så ömma, varför slår han dig? Kan han inte sluta? Det gör ont i nacken också. En del hår har kommit i kläm, och enstaka hårstrån drar väldigt hårt i hårbotten långt ner i nacken.

-          Mmmmf mmmf” svarar du. De blir liksom inte mer med huvudet sådär nedtryckt.

Han slutar slå, och trycket om nacken lättar. Du vrider lätt på huvudet, men nacken än stel. Du tittar upp i magisterns ansikte, och nu börjar bitarna fall på plats. Pipet i bakgrunden är en väckarklocka. Väckarklocka. Det var något med den. Du skulle upp före magistern och…

Fan! Du hade ju fått stränga order att väcka honom med en avsugning.

-          Förlåtförlåtförlåt! Jag vaknade inte av väckarklockan. Förlåt…” snyftar du fram.

-          ”Förlåt? Sådant sysslar vi inte med här. Här ägnar vi oss åt disciplin, belöningar och, i ditt fall just nu, bestraffningar. Du hade fått instruktioner. Du struntade i dem.”

-          ”Men jag kan ju inte hjälpa att ja…”

”Smack” säger det när örfilen träffar din kind, och du blir alldeles röd, lite av skam, och mycket av slaget.

-          ”Vad har vi sagt om sådant? Vem är det som gjort fel? Vad gör vi åt det?  Jag skiter högaktningsfullt i hur du hanterar det, men mina order ska bli åtlydda. Lydig, snäll, duktig, uppmärksam och ordentlig. Så vill jag ha dig. Om du inte fixar att vakna av en vanlig väckarklocka får du väl ge fan i att somna, eller hur?”

-          ”Ja, magistern” säger du med ansiktet ner i sängen.

Du har börjat förstå hur det funkar. Tyvärr har du ännu inte riktigt förstått hur just du funkar. Du kan till exempel inte för ditt liv förklara den pirrande känslan mellan benen. Du kan verkligen inte förklara att du nästan börjar känna dig lite våt. Du har varit våt väldigt mycket sedan igår eftermiddag, vilket faktiskt inte alls passar din bild av dig själv. Magistern har förnedrat dig med kiss, han har slagit dig och han har fått dig att göra helt onämnbara saker med både ditt eget och hans… Kön? Nej, det var inte så magistern ville att det skulle uttryckas, men du vill inte använda hans ord. Åtminstone inte för dig själv. Du börjar också förstå att attityd är viktigt.  Du kommer inte undan ett straff, men du kanske visa rätt attityd och därmed lindra det? Kanske. Det kan vara värt ett försök.

-          ”Ja, det var fel av mig. Snälla magistern, snälla, tillrättavisa mig och ge mig mitt straff, så att jag lär mig. Jag vill vara duktig. Snälla…”

Ja, minsann. Det verkar nästan funka. Magistern ler med hela ansiktet.

-          ”Hur många gånger hann väckarklockan pipa innan du vaknade?” frågar han.

-          ”Förlåt, magistern, men jag vet inte. Jag hörde den ju inte…”

-          ”Nej, just det. Och det var ju det som var problemet. Det har du rätt i. jag ska berätta för dig! Den hann ringa 23 gånger innan du vaknade. Det borde alltså bli 23 hårda smiskar över din lilla rumpa, eller hur?”

-          ”Ja, du har alltid rätt.”

-          ”Ja, det är helt riktigt lilla vän. Det har jag. Men eftersom du nu visat en så fin attityd till det här, så ska jag väga in det också. Du får därför fem i avdrag som belöning. Det blir bara 18 kvar då, eller hur? Om du räknar duktigt och ber riktigt fint ska du få en belöning efteråt.”

-          ”Tack snälla magistern. Jag ska räkna fint. Tack snälla!”

-          Dåså.”

Magistern rappar till med handen över dina redan rejält röda skinkor där du ligger på mage, med benen lätt särade. Det svider infernaliskt, nu när endorfinerna släppt, och det ömma skinnet fått vila lite, men du tänker inte ge upp.

-          ” Ett! Tack.”

Du börjar räkna duktigt, och kommer dessutom ihåg att tacka. Och du fortsätter. Magistern berömmer dig, men de arton rappen får du ändå, i lugnt tempo.

När han kommit halvvägs tar han en liten paus. Han sträcker mig ner och känner med två fingrar i din fitta. Det är, inte helt oväntat, plaskblött.

-          Jahadu. Vad har hänt här? Förklara det här?”

Du gissar vad han är ute efter. Egentligen behöver du inte känna efter med fingrarna för du känner på låren hur våt du är. Ändå sträcker du bak två fingrar, och trycker in dem i fittan. Du känner hur lätt de glider in, och att du blir blöt över hela handen.  Du vet inte hur du ska säga. Du vet egentligen vad han vill att du ska säga, men du får inte riktigt fram det. En hård dask, utom räkning så att säga, hjälper dig dock lite på traven.

-          ”Min fitta har visst blivit våt, Magistern. Det kanske är för att du uppfostrar mig så fint?”

”Det kan vara ett MVG-svar på en ganska svår fråga” tänker Magistern inom sig. Du är märkbart generad. Du tycker inte riktigt om att behöva tala om det du har mellan benen på det viset, och ännu mindre känner du dig bekväm med det faktum att precis det du sa faktiskt är helt sant.

-          ”Nå, hur smakar det?”

Du stoppar dina två fingrar i munnen och slickar av dem.

-          ”Jättegott. Tack snälla för att du ger mig godis fast jag varit så dum och inte väckte dig på rätt sätt.” svarar du.

Vad har hänt? Hur har du lärt dig så mycket över en natt? Det måste vara något bra med sömnen. Men, inte mer av det, utan det är bara att fortsätta. Han börjar återigen smiska och du räknar vackert vidare. Nu börjar tårarna rinna, för det svider så oerhört. Dina skinkor är rejält röda. Mörkröda. Till slut tar det dock slut.

-          ”Ja, du har varit föredömligt duktig nu. En riktig mönsterelev sedan du väl vaknade. Nu alltså till belöningen. Jag kan föreställa mig att du vill ha flera saker, men du får bara en i taget. Har jag rätt när jag gissar att du helst av allt just nu vill ha en hård kuk i fittan?”

-          ”Ja, tack snälla. Snälla, ge mig din hårda kuk i min fitta. Snälla…”

Det blir lättare och lättare för varje gång att använda de orden. Att du är precis plaskvåt och att det riktigt kittlar i kroppen för att du är så kåt gör ju inte det hela sämre. Du vill inte att det ska vara så, och du skäms, men nu börjar kroppen skrika åt dig att sluta tänka och bara göra. Du lyfter försiktigt din ömma rumpa upp från sängen, och putar med den, och innan du hinner blinka tränger hans, sedan tidigare, hårda kuk in och han börjar trycka den ut och in. Pungen daskar mot din fitta och det är så skönt. Du kan inte hjälpa det, men det är oerhört skönt att ha den pumpandes ut och in. Utan att egentligen förstå hur det gick till får du en orgasm. Du skriker till, och får kramper. Skrattet kommer igen, och Magistern hör hur lycklig du är. För det är skönt. På riktigt. Svedan i skinkorna är nu bara ett vagt pirrande och din fitta kniper hårt om kuken och klämmer i ryck. Du faller ner, men din rumpa är kvar uppåt och du får kuk några sekunder till innan Magistern drar sig ur.

Du tackar spontant för den fina presenten. Du glömmer att vara generad och är bara nöjd ända in i märgen av den härliga orgasmen. Och det skulle ju vara en belöning.

-          ”Och nu då?” frågar han.

Du gissar vad han är ute efter.

-          ”Snälla, det vore så fint att få avsluta med att smaka på din härliga kuk. Snälla, kan jag få suga och smeka den tills du sprutar i min mun? Snälla? Jag vill vara duktig och du har sagt att det är rätt, snälla?”

Ett geni! Hon måste vara ett geni. Rakt av bara. Tur att hon började dagen med att göra bort sig, så att Magistern kan få hit henne fler gånger. Jaja. Hon kommer säkert att göra bort sig i skolan också! Det blir fler turer.

Utan att Magistern ens behöver be dig, kravlar du runt, på ostadiga ben, och börjar suga. Ena handen runkar längre bak, och den andra letar sig runt skinkan. Den smeker skinkan, och ett finger letar sig fram, smeker först, och glider sedan mjukt in i Magisterns rumpa, där den trycker framåt och inåt. Du slickar runt ollonet och suger och smaskar. Du sträcker på halsen och försöker svälja hela kuken, men det går inte förrän han tar tag i ditt hår och trycker ner den i halsen. Du känner paniken så smått, men du har förstått att han kommer att släppa innan det blir farligt. Så fort han drar upp den igen fortsätter du suga, slicka och runka febrilt. Han trycker ner den igen, ända till roten den här gången, och du är duktig och slickar under pungen.

Nästa gång han drar upp den igen är det för att spruta din mun full med sperma, och när du snällt visat upp den, och sedan svalt, får du lov att klä på dig, ordna en frukost åt er båda.

Under frukosten, som ni förtär tillsammans vid köksbordet börjar Magistern förklara vissa förhållningsregler.

-          ”Såhär är det, förstår du. Vissa elever, de som presterar väl, ska vi säga, ’utanför ordinarie undervisning’, om du förstår” du nickar ”åtnjuter vissa privilegier. Det gäller saker som rätten att besöka evenemang utanför skolan, rätten till privatundervisning, sådan som du nu fått sedan igår, en solklar, om än informell gräddfil till stipendier, och framförallt syns det på alla de vanliga betygen. Förstår du vad jag säger?”

Du nickar. Du börjar förstå att du kanske kan få tillhöra den exklusiva skaran som får en massa rättigheter och att du kommer att få bra betyg. Det är tur. Det hade inte varit något trevligt att komma hem med dåliga betyg. Fast inget sagts förstår du att även dåliga prestationer utanför klassrummet syns på betygen.

-          ”Men du har såklart också vissa skyldigheter. Du är skyldig att hålla sig redo. Jag förväntar mig att du kommer till mina lektioner utan trosor. Jag förväntar mig du gissar begåvat vid olika tillfällen vad jag är ute efter. Om du till exempel får följa med till materialrummet och hämta något, så innebär det att du ska erbjuda din kropp där. Det kan alltså vara en bra idé att leka med fittan redan på vägen dit, så att du är våt och fin när vi kommer fram. Förstår du? Om jag tittar i din riktning i klassrummet, så kan det vara för att jag vill kontrollera att du inte har trosor på dig, och då har du bara att sära på benen och visa lite diskret under bänken. Du var först, men det kommer att komma fler duktiga flickor till klubben. Och det finns redan somliga i högre årskurser. Och artighet är något som premieras. Innan du nu går till dagens första lektion: ’Vad säger man?’”

-          ”Tack snälla Magistern för att jag får lära mig så mycket fint och för att du är så snäll och tar hand om mig!” säger du, och känner att det inte ens är bara något du säger. Lite av det kommer från hjärtat!